Giorgio Vasari skriver i andra upplagan av sin bok ”Berömda renässanskonstnärers liv” (Le Vite) 1568 att Giulio Romano skulle ha ansvarat även för villans målade dekorationer. Enligt nutida forskning är salongens fresker dock målande av Polidoro da Caravaggio och Maturino, som tillhörde Rafales skola.
I salongens tak finns målningar bevarade med symboler för Baldassare Turini och hans huvudmän påve Leo X och påve Clemens VII. Turinis symbol är mottot ALTORE ALTO IT FIDES ALTIUS (fritt översatt ’ju högre herre desto större lojalitet’) och en vinthund som blickar mot ett lejon. Djuren sammankopplas av ljusstrålar som går från lejonets hjärta till hundens mun. Symbolikens tolkning är uppenbar: vinthunden symboliserar Turini och förekommer också i familjens vapen, som har bevarats i villans trädgård och på Turinis gravmonument i domkyrkan i Pescia. Lejonet liksom lagerkvistarna i bakgrunden syftar däremot på Leo X och familjen Medici. Symbolens motto framhäver Baldassare Turinis lojalitet mot Leo X: Turini följde sin herre till och med till krigsfångenskap 1512 innan denne valdes till påve.
Påve Leo X symboler SUAVE (‘mild’) och SEMPER (‘alltid’) är reliefer av stuck. Mottot Suave avbildar ett ok och hänvisar till bibelcitatet iugum meum suave, ”för mitt ok är milt” (Matteus 11:30), vilket syftar på familjen Medicis ”milda” återkomst till Florens efter 18 år i exil. Mottot Semper som omringar en ring härstammar från Medici-släktens grundare Cosimo il Vecchio.
Påve Clemens VII:s ovalformade symbol innehåller mottot CANDOR ILLESUS (’oklanderlighet skadas inte’) och målningen avbildar en solstråle som skiner genom en kristallkula och sätter eld på ett träd, men inte ett på vitt band. Samma symbol finns också i Vatikanmuseerna i Rafaels rum (Stanze di Raffaello) och i andra av familjen Medicis byggnader, såsom Villa Madama. Mottot syftar på påve Clemens “oklanderlighet” inför sina fiender.
Mitt i taket finns påve Paulus V:s vapen med familjen Borgheses svarta örn och vita drake. Påven besökte villan 1608 då den redan ägdes av familjen Lante, som var släkt med familjen Borghese. Vapnen som återkommer i takets hörn symboliserar likaså familjernas släktskap: familjen Borgheses örn och drake kombineras med familen Lantes tre vita örnar. Dekorationerna härstammar troligen från kardinal Marcello Lantes (1569–1652) tid, eftersom vapnet i det nordöstra hörnet tillhör hans mors släkt, familjen Maffei. Kardinalens eget vapen finns i sidorummens tak.
Enligt Henrik Lilius är det ikonografiska innehållet i salongens målningar direkt förknippat med familjen Medicis propaganda, som framhävde att valet av Giovanni de’ Medici till påve Leo X inledde en ny guldålder i Rom.
freskerna
De fyra freskerna som ursprungligen prydde salongens tak finns numera i Palazzo Zuccari, som inhyser det tyska konsthistoriska institutet Bibliotheca Herziana. Freskerna tematiserar Janiculum-kullens antika myter och legender: mötet mellan Janus och Saturnus, upptäckten av Numa Pompilius grav, Clelias flykt och Clelias frigivning. I takets minsta bildfält har det funnits 32 fresker som avbildade amoriner och mytologiska teman.
Den första takmålningen avbildar mötet mellan gudarna Janus och Saturnus på Janiculum före grundandet av staden Rom. Deras möte symboliserar början på en blomstringstid under antiken, som i början av 1500-talet likställdes med valet av påve Leo X som symbol för en ny guldålder. Egidio da Viterbo, som var en lärd humanist och kardinal vid Leo X:s hov, jämför dessutom i sitt historiska verk figuren Janus, som var grundaren av etruskernas religion, med Petrus, som lade grunden för den romerska kyrkan. En annan samtida författare, Giovanni Nanni (Annio da Viterbo), skrev att Janus under blomstringstiden härskade över Etrurien tillsammans med Saturnus.
Den andra fresken skildrar upptäckten av Numa Pompilius grav på Gianicolokullen. Numa Pompilius var en legendarisk romersk kung, den andra efter Romulus. Han organiserade också det religiösa livet under tidig romartid, stiftade lagar och var den första översteprästen, pontifex maximus. Enligt legenden upptäcktes två kistor vid Gianicolokullens fot cirka 500 år efter Numa Pompilius död, år 181 f.kr. Den ena var hans grav och den andra innehöll hans lagböcker, eller enligt en annan version av legenden, Sibyllans profetior. Målningen visar hur böckerna lyfts ur graven och i bakgrunden syns den nybyggda Villa Lante, vilket är en hänvisning till villans tidsepok. Även denna fresk innehåller en direkt koppling till påve Leo X och hans centrala roll för romarnas religiösa liv, eftersom även påvarnas hederstitel är pontifex maximus.
Den tredje och fjärde fresken avbildar legenden om flickan Clelia från den tidiga republikens tid. Etruskernas kung Lars Porsenna hade under kriget mot romarna satt upp sitt tält på Janiculum-kullen. Romarna blev tvungna att överlåta en grupp flickor som pant för ett fredsfördrag med etruskerna. Bland dem fanns också den högborna Clelia. Hon var en modig ung dam som arrangerade fångarnas flykt från lägret genom att simma över Tibern.
För sin ära återlämnade romarna flickorna till Porsennas läger, där Clelia tog på sig skulden för flykten och svor att hon skulle fly på nytt. Kungen var imponerad över romarnas plikttrogenhet och Clelias mod, och frigav flickorna. Målningens tematik kan också förknippas med familjen Medicis propaganda. Freden som slöts mellan etruskerna och romarna kan jämföras med förbundet mellan Rom och Florens under ledning av Leo X.
På sina ursprungliga platser i taket finns stuckhuvuden inramade av snäckor. Porträtten har ett direkt ikonografiskt samband med målningarna: ovanför fönstren finns Janus med sina två ansikten och Saturnus med sitt skägg. På den södra sidan finns huvudfigurerna i kriget mellan etruskerna och romarna: den romerska flickan Clelia och etruskernas kung Lars Porsenna klädd i ståtlig krigsutstyrsel. Ovanför den öppna spisen finns en annan skäggig man, eventuellt Numa Pompilius, och en kvinnogestalt, möjligen Vesta eller Numas maka, nymfen Egeria. Vesta-kulten uppstod i Rom under Numa Pompilius tid. På östra sidan (vid loggian) ser vi den unga Bacchus med sina vinklasar och hans maka Ariadne med ett band löpande över den nakna barmen. Dessa figurer hänvisar förmodligen till villans vingårdar och villalivets bekvämligheter och njutningar i form av vin.
Salongens väggar är målade genom att imitera värdefulla färgade marmorplattor. Förebilden är kejsartida byggnader från antiken, såsom Pantheon. I samband med restaureringen tog man fram en del av dessa utsmyckningar, medan en del av väggarna fick ha kvar sin nyklassiska exteriör för att visa på det ombyggnadsarbete som gjordes av Valadier 1807. Från Valadiers tid härstammar också gipsrelieferna ovanför dörrarna som är gjorda av Antonio Canova. Relieferna återger ”Sokrates i slaget vid Poteidaia” och ”Sokrates tar avsked från sin familj” (västra väggen, på båda sidorna av Valentin de Boulognes tavla), ”Bacchus födelse” och ”Adonis död” (södra väggen) samt ”Undervisar de okunniga” och ”Att mata de hungrande” (östra väggen mot loggian).
Valentine de boulognes oljemålningen
Salongens stora oljemålning Allegoria d’Italia (ursprungligen Historia d’Italia) är målad av Valentin de Boulogne (1591–1632), som arbetade i Rom under en längre tid. Det är ett av Valentin de Boulognes mest betydande verk och målningens betydelse har lyfts fram vid många utställningar. Tavlan var ett av dragplåstren på Valentin de Boulogne-utställningen på Louvren i Paris och Metropolitan Museum of Art i New York 2016–2017. Till Villa Lante kom målningen genom arkeologen Wolfgang Helbig, som köpte tavlan på en auktion i Palazzo Sciarra 1899.
Målningens kvinnogestalt med tornkrona, spjut och sköld personifierar Italien. Sädesaxen och frukterna vid kvinnans fötter symboliserar jordens fruktsamhet. Nertill finns två två manliga gestalter som står för Italiens två stora floder, Tibern (Rom och kyrkostaten, symboliseras av vargen och tvillingarna Romulus och Remus) och Arno (Florens och Toscana, symboliseras av lejonet). Valentins stil hade Caravaggioskolan som förebild med starka kontraster mellan ljus och skugga. Han målade tavlan på beställning av kardinal Francesco Barberini för att hedra det heliga året 1628. Uppe i vänstra hörnet finns en trädstam och en bisvärm, familjen Barberinis symbol.
Målningen är för tillfället utställd i Finland på Konstmuseet Sinebrychoff.
Litteratur
Jussi Hanska: Valentin de Boulogne ja Villa Lante
