Loggian

Utsikten från loggian sträcker sig från Vatikanen till Albanobergen och är en vy som saknar motstycke. Rummet är ursprungligen byggt både som en utsiktsplats och som en svalkande terrass med tak och en öppen vägg. Den öppna utsikten mot Roms centrum kantas av loggians marmorpelare och ovanpåliggande bågformade öppningar och ett rakt bjälklag. Loggians fyra marmorpelare härstammar troligen från antiken och har återanvänts i villan. De tre pelarna till vänster är i vit-violett pavonazzetto-marmor, medan pelaren till höger är i grå bigio-marmor och på den finns en inskription: amore mio caro. Loggian är lika bred som den ursprungliga villan.

Loggian pylväät ja näkymä kaupungille.

Takets stuckfris är inte planerad av Giulio Romano, utan den är förmodligen gjord av en romare, kanske stuckmästaren som hjälpte Giovanni da Udine i arbetet på Villa Madama. Loggian slutfördes först 1531 efter Sacco di Roma (1527), enligt en inskrift på väggen.

Loggians tak är indelat i ellipser, åttahörningar och fyrhörningar. Utsmyckningens teman kommer från antikens mytologi – till exempel himmelsgudarna Månen, Jupiter och Solen finns avbildade mitt i takvalvet. Bilddekorationerna utgör dock ingen enhetlig berättelse såsom freskerna i salongen och sidorummen. Sidoväggarna är dekorerade med reliefer som bär Baldassarre Turinis symbol och familjen Medicis symboler SUAVE, SEMPER och CANDOR ILLESUS.

Stuckfrisen beundrades redan av Girolamo Rorario, Turinis samtida, i ett brev. Han hade presenterat villan för en grupp tyskar, dock utan att ha träffat villans ägare. Enligt Rorarios beskrivning var stuckfrisen vit, och nutida restaureringar har bekräftat att åtminstone relieferna alltid har varit vita.