Familjen Lante

I mitten tre vita örnar på röda botten.
Marcello Lantes vapen

Familjen Lante var ursprungligen en köpmannasläkt från Pisa. Gerardo Lante köpte en vingård på Gianicolokullen i Rom. Hans son Michele var den första av familjen Lantes medlemmar som bosatte sig permanent i Rom och sålde sin andel av faderns vingård till Baldassare Turini. Efter Turinis död 1551 köpte Michele Lantes arvingar både villan och de omgivande markerna av Turinis brorsöner.

Efter att ha gift sig med Antonina Astalli blev Michele Lante släkt med Roms adelsfamiljer. Genom Micheles sonson Marc’Antonios äktenskap förenades släkten Lante med påve- och hertigsläkten Della Rovere och på samma gång blev Marc’Antonio hertig av Bomarzo.

Släktens representanter innehade kyrkliga ämbeten från och med 1600-talet. Den kanske mest betydelsefulla personen var Marcello Lante, biskop av Todi. Hans vapen finns fortfarande bevarat i taket i de rum som nu tjänar som kontor och direktörens rum. Hans namn fanns med bland de kardinaler som var påvekandidater 1623. Marcellos syster var gift med påve Paulus V:s bror som hörde till släkten Borghese, och på så sätt blev släkten Lante snabbt en del av Roms högsta adel.

Vi vet relativt lite om de 250 år då villan var i släkten Lantes ägo. Familjen hade ett stadspalats på Piazza Sant’Eustachio i Roms stadskärna och därför bodde ingen permanent i villan. Villan var omringad av en stor trädgård på cirka nio hektar, som sträckte sig från klostret Sant’Onofrios trädgård ända fram till Porta S. Pancrazio. En del av den gamla trädgården förstördes då Urbanus VIII lät bygga försvarsmurar runt Gianicolo på 1640-talet. Familjen Lante fick som ersättning för sin förlust en vacker villa i närheten av Viterbo. Villa Lante i Bagnaia är känd för sina parker och fontäner.